Italian Expressionist Painter and Sculptor, 1884-1920 Amedeo Clemente Modigliani (July 12, 1884 ?C January 24, 1920) was an Italian artist of Jewish heritage, practicing both painting and sculpture, who pursued his career for the most part in France. Modigliani was born in Livorno (historically referred to in English as Leghorn), in northwestern Italy and began his artistic studies in Italy before moving to Paris in 1906. Influenced by the artists in his circle of friends and associates, by a range of genres and art movements, and by primitive art, Modigliani's œuvre was nonetheless unique and idiosyncratic. He died in Paris of tubercular meningitis, exacerbated by poverty, overworking, and an excessive use of alcohol and narcotics, at the age of 35.  Related Paintings of Amedeo Modigliani :. | The Servant Girl | The Beggar of Livorno | La belle epiciere mk39) | Baum und Haus | Hastings |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Avram (Abram) Efimovich Arkhipov
impression artist Russian, 1862-1930
Edward Burne Jones
Sir Edward Coley Burne-Jones, 1st Baronet (28 August 1833 - 17 June 1898) was a British artist and designer closely associated with the later phase of the Pre-Raphaelite movement, who worked closely with William Morris on a wide range of decorative arts as a founding partner in Morris, Marshall, Faulkner, and Company. Burne-Jones was closely involved in the rejuvenation of the tradition of stained glass art in England; his stained glass works include the windows of St. Philip's Cathedral, Birmingham, Holy Trinity Church, Sloane Square, Chelsea, St Martin's Church in Brampton, St Michael's Church in Brighton, Cumbria, the church designed by Philip Webb, All Saints, Jesus Lane, Cambridge and in Christ Church, Oxford. Burne-Jones's early paintings show the heavy inspiration of Dante Gabriel Rossetti, but by the 1860s Burne-Jones was discovering his own artistic "voice". In 1877, he was persuaded to show eight oil paintings at the Grosvenor Gallery (a new rival to the Royal Academy). These included The Beguiling of Merlin. The timing was right, and he was taken up as a herald and star of the new Aesthetic Movement. In addition to painting and stained glass, Burne-Jones worked in a variety of crafts; including designing ceramic tiles, jewellery, tapestries, mosaics and book illustration, most famously designing woodcuts for the Kelmscott Press's Chaucer in 1896. Edward Coley Burne Jones (the hyphen came later) was born in Birmingham, the son of a Welshman, Edward Richard Jones, a frame-maker at Bennetts Hill, where a blue plaque commemorates the painter's childhood. His mother Elizabeth Coley Jones died within six days of his birth, and he was raised by his grieving father and the family housekeeper, Ann Sampson, an obsessively affectionate but humorless and unintellectual local girl. He attended Birmingham's King Edward VI grammar school from 1844 and the Birmingham School of Art from 1848 to 1852, before studying theology at Exeter College, Oxford. At Oxford he became a friend of William Morris as a consequence of a mutual interest in poetry. The two Exeter undergraduates, together with a small group of Jones' friends from Birmingham known as the Birmingham Set, speedily formed a very close and intimate society, which they called "The Brotherhood". The members of the Brotherhood read John Ruskin and Tennyson, visited churches, and worshipped the Middle Ages. At this time Burne-Jones discovered Thomas Malory's Le Morte d'Arthur which was to be so influential in his life. At that time neither Burne-Jones nor Morris knew Rossetti personally, but both were much influenced by his works, and met him by recruiting him as a contributor to their Oxford and Cambridge Magazine which Morris founded in 1856 to promote their ideas.[